(Siffror inom parentes nedan anger markering på Turismkartan)
 På ca 170 meter över havet syns på Näshöjdens östra sida spår efter hur inlandsisen smälte av (11). Här har det stora innanhavets vågskvalp vaskat fram ett större klapperstensfält. Neröver slutt- ningen kan man se terrasseringar efter fler nivåer där vattennivån varit stabil vid vissa perioder. Stentorget är alltså tecken på den så kallade Högsta kustlinjen (eller Marina gränsen) i området.
 Värmskog har varit befolkat ända sedan stenåldern. Förutom diverse lösfynd av stenyxor och föremål av flinta, finns en hällkista, en grav från yngre stenåldern, i Värmskog. Den ligger mellan Degerbyn och Värmskogbron, ca 50 m norr om landsvägen (14).
 Även under de efterföljande tidsperioderna lämnade människor spår efter sig i bygden. På flera öar och holmar ute i Värmeln finns exempelvis gravrösen från bronsåldern (ca 1800-500 fKr), som exempelvis Värmskogs Hjärta. Däremot finns få kända lämningar från järnåldern i Värmskog. De mest storslagna är måhända de tre halsringar av guld som påträffades i Tollesrud vid plöjning på 1930-talet. De har daterats till Folkvandringstid (ca 500 eKr) och förvaras idag i Guldrummet på Statens Historiska Museum.
 Med medeltiden kom också den kristna läran. Utgrävningar har visat att en kyrka byggdes på 1200-talet, på södra sidan av landsvägen mitt emot den nyvarande kyrkan (5). När denna blev för liten på 1600-talet byggdes en ny alldeles intill. 1762 stod dagens kyrka färdig - men förstördes av vådeld 1799. Nils Hagberg på Prästbols gård fick sälja i princip allt han ägde för att ha råd med återuppbyggnaden, eftersom han dömdes som ansvarig för vådelden, men han fick god hjälp av sockenborna. Christan Haller var byggherre men eftersom han dog under tiden åtog hans änka Hedvig sig att slutföra projektet, vilket hon också gjorde med bravur.
 1800-talet var en dynamisk period, med innovationer och expansion men också svält och död. Eftersom kvartsrik berggrund ofta innehåller metaller dröjde det inte förrän man hittade silver och annat. "Wermskogs Silfver- och Kopparverks Intressenter" var ett av de bolag som bröt malm här under 1800-talet, i Näs, Vegerbol (9), Gärdsjön och Degerbyn. Invid Rolfsbolsbäcken anlades en silverhytta (8) för utvinning av den ädla metallen.
 Mitten av 1800-talet var inte bara en tid av expansion och gryende industrialism. Det var också då som koleran härjade. På grund av smittorädsla fick de sju personer som dog av kolera en egen gravplats invid Värmeln, ca 1,5 km norr om kyrkan (6). Å andra sidan var då också befolkningen som störst, och sju döda i kolera av en befolkning på ca 2200 personer är ändå en ganska liten andel. Missväxt och svält på 1860-talet skördade förmodligen fler offer, speciellt bland de fattigare familjerna, och många kom att emigrera till bl.a. USA.
 Andra lämningar har kittlat mången fantasi. Rombottens skans (12) är en sådan, ett system av stenmurar, med öppningar och en nisch kallad Kyrkporten. Förslagen på vad det har varit är många, men klart är att det har gått åt många arbetstimmar för att uppföra dessa vackra murar. Kanske var det ändå Oscar Stavgren som på 1810-talet tyckte om att bygga diverse stenkonstruktioner...
|